Damn

Jag tänker inte starta det här inlägget med någon lame inledning. Inte idag i alla fall.
Min bägare har runnit över, hat och kärlek. Kärlek är det mest lameaste som finns.



Det tog slut idag. Medan en människa dör av hunger i Afrika eller ett barn dör i en terror attack i östvärlden så sitter jag här och ödslar min tid på någon som inte lägger någon större vikt på mig.
När det gäller mina åsikter och känslor så är de starka. JÄVLIGT starka för att vara korrekt.
Det är sant att man är förändras beroende på vilka människor som är runt om. När de bästa personerna i mitt liv är runt mig och öser med kärlek och pepp så känner jag mig stark. När personen som aldrig sagt att den älskar mig, lämnar helt plötsligt inte hör av sig vill jag gråta till tårarna tar slut. (Det kommer inte hända(det där med tårarna, det första har redan hänt)).

Mina åsikter & personer runt om mig
Det är lätt att snacka skit. Säga massa dumma saker som passar i stundens hätta men några sekunder senare så önskar man mer att det vore osagt.
Jag håller oftast käften nu för tiden. Jag har så jäääääääääääääääävla många åsikter om folk, deras beteende och om olika saker. Väljer oftast att inte uttala mig om dem, helst för att inte dra oönskad uppmärksamhet eller skapa något 'onödigt' drama. 
En av vardagens största utmaningar är spela ett spel med en del människor. Komiskt nog så är det inte jag som har startat varken spelet eller spelreglerna. Mer behöver jag inte utveckla den fronten.
Mina bästa behöver inte bli rädda nu, ni är inte inkluderade.

Jag önskar att mycket vore osagt. Dem där sakerna som man egentligen inte menar men som skadar en annan människa.
För ett år sedan lyssnade jag på 'Innan jag kände dig' - Melissa Horn.
: "Ja, jag vill säga att jag älskar dig
men det är för tidigt än".

Jag har aldrig någonsin sagt det. Vågat säga det. Kanske för att du aldrig gjort det. Jag har heller inte gjort det, jag har aldrig vågat erkänna det för mig själv. Hur kan man spendera 16 månader och 16 dagar tillsammans och inte säga de tre orden.
Hur kan man säga så många fina saker och sedan lämna mig. Utan de tre orden, så betyder det allt och ingenting.
Vi gick från kära och för all tid till ingenstans nära du kommer vara borta för all tid.

För 12 timmar sedan höll du min hand. För sista gången.
Det som kommer såra mig mest är att du aldrig älskade mig. Hade jag inte gjort det hade vi inte kommit såhär långt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0