Jag grät för att du valde någon annan än mig. Gav henne ditt hjärta och gav henne din kärlek. Och var fan var jag den dagen? När jag fått allt så börjar jag faktiskt tvivla, är det mig eller henne du såg den där gången. Allt kom så plötsligt, jag hann inte stanna upp och tänka. Djupa andetag inatt, bara du bara jag. Men efter allt så är livet för kort för att grubbla över egentligen "små" saker. Men jag kan inte stanna här, jag måste ge allt och alla en chans. Men nej är det så, så bryr jag mig faktiskt inte ett JÄVLA skit. Kom ihåg att det är jag, mig, ingen annan.