Okej jag hatar det. Hata och älska är två ord som jag försöker spara på och använda mig av när jag verkligen menar något.
Jag HATAR det. Det, vad är det? Det, jag kan aldrig nånsin berätta det.
Jag är inte den personen som bryr mig om såna saker, i vanliga fall skulle jag kunna skita i det hur lätt som helst eftersom det egentligen inte rör mig fast det gör det. Lite iallafall.
Varje gång tanken och känslan dyker upp så mår jag mer illa. VARFÖR BRYR JAG MIG SÅ MYCKET?
Vilka ord har du nu använt två gånger? Egentligen så vill jag inte veta. Nånsin.
Det finns 5 personer som vet varför det brast den där dagen. Förutom de där att mista sina 4 år ner klampat i han den dära, så kan DET varit att de blev en av dem ledsnaste dagarna ever. På det här planet.
Varför skulle jag förlora mina tårar över det? Det kan vara något du gjorde, något du kände, det, gjorde är något du aldrig kommer få reda på.
Jag undrar hur det skulle vara om man spola tillbaka och gjorde om en liiten detalj i den hela historien.
I vilket fall kommer jag aldrig glömma, även fast jag så gärna vill så går det inte.
Jag kan skriva 500 texter och skriva 500 låtar om vad jag kände och fortfarande känner, om det. Vill inte förändra något om det var så du ville att de skulle vara, om du var lycklig, för det är allt jag vill.
Vill inte att ska vara såhär, låtsas som inget hände, när det faktiskt gjorde det. Eller vad fan vet jag?
Du kan gå i cirklar säga samma saker, för jag VET vad du sa, du vet inte att jag vet, men jag vet faktiskt. Kommer du fråga mig samma sak? JÄVLA dubbel moral.
Man glömmer förihelevete inte känslor, definitivt inte såna på några veckor. ÅÅÅÅÅÅÅH.0vfh8b9hueh.

Det är inte längre som det brukade vara, det vet jag. Så någon gång måste jag släppa det här och låta det gå, men inte idag. Inte än.
Jag kan fortsätta det här i evigheter för det är så mycket jag tycker och tänker om DET. Kanske för mycket.
Just nu känner jag i alla fall attttttehhh, FUCK DET, FUCK IT SÅ JÄVLA MYCKET. Det gör för ont att ens tänka på.