Av någon anledning var det va? Obestämt, nej den är bestämd. Jag är helt säker, pricksäker. Jag vet exakt vad jag tror, tänker och känner. Men inte vad jag vill, kommer och skall. Jag vet varför, men inte det andra 'varför?'. Jag kan låta allt vara, lämna allt för att låta det dö. Eller så lever jag, har det levandes och inte känner något. Aldrig nånsin, att jag tänker lämna mig själv blödandes efter ett hopplöst fall. När jag går tillbaka, så får jag det alltid, omkring vandrandes tanken. Dem där blickarna, leendena och den lilla mänskliga värmen, var allt det för ingenting? Jag tänker aldrig nånsin, låta mig själv skadas av att en person, en människa, en falsk jävel som inte vet vad den vill. Hunda så förgäves, utan något svar tillbaka. Vi går två och två, men du glömde bort mig. Den lilla tiden jag fick att imponera på dig räckte visst inte till, livet är inte rättvist. Jag förstår faktiskt inte mycket som händer, varför någon ska få det serverat på silver fat, med chansen bara liggandes rakt framför näsan. Medans andra ska få sina hjärtan krossade, vridna och trampade på efter alla tårar. Om man ändå kunde se vem som är vinnaren och vem som är förloraren, jag ser det ganska snabbt. Men varför andra ska vara så jävla blinda, snälla vakna och återgå till verkligenheten. Var är du? Vart vill du komma? Vilka förhoppningar har du? Och VEM bestämmer egentligen?

Det vet varken du eller jag, du visste inte, valde att gå åt vänster,(återvändsgränd, sososo NOT sorry bitch) även fast du visste nånstans långt därinne i din inpackade hjärna att höger vart rätt stig och riktning att fortsätta gå. 

Du var ute efter det dem flesta är ute efter idag. Status, bekräftelse, få din kärlekbesvarad och få känna det så många andra tror att dem får känna. Önskar någon berättade för dig vilket ögonblick så kännas rätt och vad man ska hålla kvar vid.

Allt om mig.

Alla andra utom jag.

Men vem är jag att dömma. 
Vad det än är, vad det var, vad det blir, vilka vi är, vilka ni är, vilka vi kommer bli, jag , vi , ni, dem , misstag gör vi hela tiden, dem vi är glada över, en del skrattar vi åt och sen har vi dem som vi önskar aldrig hände.

Tror jag överväger vänster.