Förlåt, men jag lär mig aldrig att förstå varför?

 
Jag vet saker jag inte borde veta. Eller jo, borde och borde, klart som fan jag borde veta en del saker. Vet så mycket, som man mår dåligt av, saker, tankar som gör så ont. Nånstans känns det bra ändå, inte bra men.. jag vet en sak men du vet inte att jag vet den saken fast jag egentligen vet. Vet så mycket mer än du tror. ;).Lurigt.nu

Vi gör samma saker. Nejnejnej. Vill inte. Jag bokstavligen KRÄKS, hahaha. åh LOL.
Längta efter dig. Det handlade om dig kära du. Undrar ibland vad man ska ångra och inte. Vad blev rätt och vad blev fel? Lärt mig att inte ångra något utan lära sig att sina misstag? Det var inte jag som lärde mig något iaf, lärde mig att få ondare. Antar att det var du som gjorde misstagen och lärde dig en läxa.

Jag har vart kär, kär. Du har vart kär. Men nu är det ju vi som står här. Jag har vart kär, kär. Du har vart kär, du stog där och jag stog där.

Ikväll blev en sånhär kväll när det gör ont. Man ligger uppe halva natten, musik i öronen, tänker tänker tänker och kanske till och med släpper ut all ledsenhet. Jag vill kunna vara den där personen som kan släppa saker hur lätt som helst, men det funkar inte. Visst, det har blivit bättre, blir bättre med tiden. Men ändå, det är så onödigt, varför liksom, om det ena var meningen, varför var det andra meningen? Varför var den andra meningen menad? Det gjorde ju ändå bara så jävla ont? Så onödigt att den andra meninge hände, när den första meningen ändå var menad och faktiskt hände. (Det var det sista jag trodde skulle hända).

Men vafan, såhär kan man ju inte heller hålla på? Även fast man många av dagarna har lust att skära ett sår (vet inte om du har några sår, av det som hände. Men ifall du inte har några,vilket inte skulle förvåna mig) och ösa i 'lite' salt. Få dig att känna lika mycket.
Åh ska jag skriva hela historien igen eller? Kan skriva 100000000000000000 stycken olika versioner. Sjukt vad tid jag lagt på att tänka och skriva om det här, Kan helt ärligt talat fortsätta i evigheters evigheter, eller så tänker jag bara helt enkelt, (ursäkta språket) att du eller hur man nu ska definiera det hela spektaklet ( ;) ) att __ kan dra rakt åt helvete hehe. Japp. Jag HATAR. Så är det och kommer förbli. Tro inte att jag nånsin kommer försvinna ur mitt huvud, det dyker upp oftare än vad du tror, och gör så mycket ondare än vad du tror.ONT, jag blir ledsen. Blev, blir. Och kommer helst inte aldrig bli igen. Jag vill inte, men jag kan bara inte hjälpa det, saker som betyder något, eller höll på att betyda som sviker och försvinner som en blixt från en klar himmel gör ont.

Godnatt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0